isflikkan

Hursomhelst är det det jag strävar efter. Att kunna få hästen att bli mjuk i munnen, släppa i sidorna och suga på bettet.

.

Det är inte alltid lätt att få en häst att bli eftergiven. Om jag nu tar tre exempel. Skuggi, Solfari och Frey.

-

Skuggi är en sån häst som kan gå och kröka på nacken men inte jobbar med rumpan och bakbenen. Kröker på nacken iprincip så fort man tar i tyglarna. Ganska överambiös och vill gärna göra rätt och blir spänd när något är konstigt.

Solfari är en häst som är väldigt stel och som man fick jobba mjuk. Han var en sån häst som inte gjorde mer än han behövde och man fick jobba ganska mycket för att han skulle söka sig neråt. Men när han väl gick i form var det verkligen att han gick i form inte att han bara krökte på nacken. Blev nästan aldrig spänd utan liksom bara körde på.

Freyfaxi kröker på nacken direkt och går i form efter bara lite lösgörande arbete. Han är väldigt ambiös men inte överambios. Han tar gärna i och jobbar. Så där är det liksom inget problem. Kan dock spänna sig lite ibland.

Frey i en ärligt eftergiven form eftersom jag kan lätta på handen men han stannar fortförande kvar i formen.

-

Bra övningar är att rida mycket skänkelvikningar, bak/framdelsvändningar, öppna, sluta och flytta in hästen på volten så den blir minder och sedan flytta ut så volten blir större igen. Viktigt är dock att INTE styra ut/in hästen på volten för då förstörs typ själva meningen med övningen.

-

Har ni något bra tips på en övning som hjälper hästen att bli ärligt eftergiven?